15 juni, 2014 Magnus Frischenfeldt

300 km på cykel…

 

Jag sitter nu här ganska nöjd med mig själv. Det jag trodde skulle bli den svåraste utmaningen på min klassikersatsning är nu avklarad. Att jag skulle klara av att cykla 30 mil trodde jag aldrig, det är konstigt vad man klarar av bara man har lite vilja.

jag-start

Nu när Vätternrundan är avklarad innebär det att jag är ännu ett steg närmare att genomföra En Svensk Klassiker, det är bara ett delmål kvar och det är Vansbrosimningen om tre veckor.

Jag ska nu försöka att återge vad jag har varit med om de sista dagarna.

Vätternrundan är ett ca 300 kilometer långt cykellopp för motionärer som äger rum helgen före midsommar varje år. Loppet börjar och slutar i Motala och går medurs runt sjön Vättern.
Vätternrundan är ett motionslopp och saknar därför officiell resultatlista. Starten pågår från kl 19:30 på fredagskvällen fram till cirka 06:00 lördag morgon. Cyklisterna startar i grupper om 60–70 personer, med avgång varannan minut.

Första loppet arrangerades 1966 då 334 personer fullföljde rundan. I år startade 19452 st. Här ser ni hur många som startade och bortfallet för varje depå.

antal

Jag förstår att det är bortfall längst med banan för stundtals känns det inte lätt. Den som var äldst var hela 89 år.

Här kommer mitt lopp i bilder.

cykel-mec

Vi hade fördelen att kunna låna min mamma och pappas husbil med alla bekvämligheter man kan tänka sig så vi kunde sova ordentligt innan och laga mat. Cykelnördar som vi blivit så skruvade vi på cyklarna en sista gång innan start.

vi tre

Det är en hel del startande och människor i alla former. Vi mötte cyklister i Holländska träskor och jeans, cykelkorgar med bergsprängare och sådana vissa trodde skulle trilla av pinn när som helst….

start

Jag måste medge att jag kände lätt nervositet innan start då jag inte hade en aning om hur det skulle kännas att trampa i 30 mil… 30 mil är skitlångt.

jag-start

Jag är helnöjd med min Blocketcykel för 5000:- den gick som ett urverk och spann som en katt.

jacob-hanna-start

Hanna och Jakob Bruce innan start.

hanna-jag-start

Hanna och jag 29 sekunder innan start. Mamma och pappa kom för att heja iväg oss i Motala, ni ser mamma på högersidan med kameran i handen.

on the move

Äntligen iväg. De första 10 milen till Jönköping var som en dröm. Medvind och nedförsbackar då tänkte jag att det här är ingen match…. Vi hade hög hastighet och snittade ca 35 km i timmen…

jacob-jag-grynoing

Här märmar vi oss Gänna, Brahe hus är passerat och det är fortfarande fantastiskt vackert.

solnedgang

Solnedgång vid Vättern just DÅ var det enkelt att trampa på.

sojuppgang

Reflexer och cykelljus är ett måste för att synas i sommarnatten. Jacob är i täten hanna är precis framför mig.

hanna-jag-natt

Det mörknade och vi närmade oss Jönköping det var då det började…. Molnen drog ihop sig över oss och det svartnade, regnet öste ner och vinden ökade. Ni vet hur kul det är att cykla i regn och blåst, lägg då till att klockan är runt midnatt och det återstår 20 mil….

natt

Det gällde att hålla reda på var man ställde cykeln för det fanns en hel del cyklar i depåerna, dessutom i regn och rusk så var det inte så enkelt att hålla reda på var man ställde den.

hanna-jag-hjo

Här har vi hamnat i Hjo som var det andra matstoppet. Vi är inte längre lika pigga och glada för nu är vi både blöta och kalla. Temperaturen sjönk betydligt på natten och den sköna sommarnatten vi hade hoppas på fanns inte hos oss.

jag-natt

Men i Hjo steg solen. Klockan var 03.00 och det ljusnade äntligen. Regnet hade avtagit och vi såg med förhoppning fram till morgontimmarna.

hjo

I Hjo hamn fylldes vattenflaskor och vi var redo att trampa vidare på vår resa runt Vättern.

jag soluppgang

Glädjen varade inte länge. Soluppgång i all heder men den medvind vi hade haft de första 10 milen vändes nu mot vår nackdel. Nu hade vi motvinden från helvetet…. De 35 km/timmen vi höll till Jönköping ändrades till 18-20 km/timmen nu vi hade en lång och trög resa framför oss på Vätterns västliga sida.

pitstop

Det var dock vackert på depåstoppen och vi utnyttjade varje tillfälle att få stanna och sträcka på benen samt massera våra ömmande rumpor.

hanna-jacob-jag

Vi hängde ihop under hela cykelturen och peppade varandra hela vägen runt sjön.

hanna-jacob-mal

Det är svårt att beskriva känslan när man närmar sig målgången. Vetskapen att man faktiskt klarade utmaningen att cykla i 30 mil. Skulle någon fråga mig för två år sen om jag ville cykla Vätternrundan skulle jag förmodligen skrattat dom i ansiktet och säga “är du tokig”

Klicka här så får du se målgångsfilmen Jacob filmade.

hanna-jacob-jag-vattern

Nöjda och stolta poserar vi med våra medaljer i Motala hamn.

diana-medalj

Dessutom träffade jag fantastiska Diana Kämpe som även hon trampade runt Vättern, dessutom på hennes födelsedag.

Här har ni mitt resultat med deltider. Vi klarade 15 timmars gränsen med två minuter till godo det är vi otroligt nöjda med. Bara tanken att vi cyklat 30 mil är svindlande och jag lovar att det är inget man gör i en handvändning, det fanns många mörka stunder under min resa runt Vättern.

resultat

Vi mötte på alla olika väderslag man kan tänka sig under vår cykeltur, sommarvärme, regn,  storm dessutom nattkylan som kröp ner mot 10 grader. Jag är så glad att jag var rätt klädd.  Ett stort tack går till Malin på Craft som ser till att jag har rätt kläder på mig. Utan min featherlight jacket som står mot regn och rusk hade det inte varit lätt, jag slapp att få skavsår och ont i rumpan tack vare Crafts cykelbyxor. Benvärmarna höll mig varm och regnskydden som höll skorna torra. Att vara rätt klädd är ett måste för att klara en utmaning som denna.

Nu laddar jag om för den sista utmaningen i En Svensk Klassiker. Om tre veckar ska jag i vattnet i Vansbro och simma den tre km långa Vansbrosimningen.

Simma lugnt…

Tagged: , , , , , ,

Comment (1)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *