Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/starkmagasin.se/public_html/wp-includes/theme.php on line 630

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/starkmagasin.se/public_html/wp-includes/theme.php on line 630

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/starkmagasin.se/public_html/wp-content/plugins/wp-hide-security-enhancer/include/functions.class.php on line 2207
Vasaloppet 2014 | Magnus Frischenfeldt | Blod, svett och skavsår
3 mars, 2014 Magnus Frischenfeldt

Vasaloppet 2014

 

Delmål två är nu avklart på min resa att genomföra en svensk klassiker. Förra året åkte jag mitt första Vasalopp. Med det i minnet så stod jag nu åter på startlinjen i Bergaby Sälen. Förra året sken solen och det var en riktigt skön upplevelse… Men i år..!! Det var något av det jävligaste jag har varit med om. Som ni alla har hört så var det på vippen att Vasaloppet blev inställt på grund av det milda väder. Vädret resulterade i att det var NOLL spår. Man halkade runt med skidorna i en sörja av snö på en botten av is. Redan under de två första milen hade jag drattat på rumpan sex gånger. Folk föll som käglor runtomkring mig. Här kommer min dag i bilder.

Kvallinnan

Här har vi tagit oss till vallaboden i Bergaby för att få skidorna proffsvallade. Vi vallade även där förra året och dom gjorde då ett kanonjobb..

Vallabod

Mina skidor får en blandning av underlag, glid och klister. Med tanke på hur vädret var som det var så hade inte vallakillarna ett enkelt jobb. Tyvärr blev inte mina skidor lika bra som förra året så jag blev tvungen att själv lägga på klister två gånger under dagen för att slutligen i Hökberg få hjälp av en snäll farbror. Ett tag gick mina skidor lika mycket framåt som bakåt vilket är lätt frustrerande då man ska försöka att skida i nio mil.

morgon

Klockan ringde fyra på morgonen för att vi skulle hinna till starten i tid. Ulla Björkroth kom som en räddande ängel då vi fick sova i hennes stuga.

startgrupp

Jag stod i startgrupp nio. För att få en bra plats måste man vara där skittidigt och placera ut skidorna. På så sätt kan man komma före några 100 personer i samma startgrupp… Tyvärr tänker alla samma sak…

skidor

När man har placerat ut skidorna så gäller det att ha koll på vart an ställt dom. Man ser ett antal skidåkare utan skidor som irrar runt och letar i panik när starten gått…

laddade

Ett glatt gäng. Jag Jocke Tillman, Hanna och Jacob Bruce. Här vet vi inte vad som ligger framför oss och vi tror fortfarande på att det ska bli fin skidåkning precis som förra året.

start

Precis innan start..

star

Startskottet har gått och står man långt fram så är det bara att staka på i spåren utan problem. Värre är det för oss som står långt bak, vi som inte är lika snabba..

startko

Vi får köa. Inte nog med att alla spåren är borta och underlaget är för jäkligt. Vi får även köa till döddagar. Att komma till första station Smågdan som är lite längre än en mil tog över TVÅ TIMMAR…

start2

Det är en del startande i år nästan 16000 personer så det är inte så konstigt att det blir köer.

Vallahokberg

Min räddande ängel i Hökberg. När jag kom med mina skidor till honom tittade han på dom och sa. Stackars dig..!! Jag hade inte haft det lätt varje kilometer kändes som en mil.

vasloppmal

Men i mål kom jag. Det tog sina rediga timmar men i slutänden så är det målgången som räknas. Jag var tvungen att genomföra för att klara klassikern i år. Det var inte någon snygg skidåkning i år. På grund av underlaget var jag tvungen att staka 95% av sträckan. Med en kropp som skrek av smärta, blåsor i båda händerna och en rygg som kändes som om den skulle gå av så gäller det att bita ihop och koppla bort alla sinnena och bara staka vidare… Tillslut kommer man i mål. Mitt mål var att genomföra så det är bara att gilla läget. Man måste ha ett tjockt pannben… Foppa hade det inte och bröt…

valkom

Att komma i mål och bli omhändertagen av kompisar är det bästa. Några som står och hejar när man närmar sig målet med värkande kropp och ett huvud som är tömt på tankar det är värt ALLT. Väl framme så var det dusch och ombyte sen en färd till Växbo för att få välbehövlig sömn. Jag kan inte röra mig kroppen som har gått in i någon form av självförsvar och vill inte göra som jag vill. Jag har en ordentlig träningsvärk inte bara i benen utan i HELA kroppen. Axeln funkade utan problem och den gör inte det minsta ont. Konstigt men skönt att den höll. Det kommer inte bli Vasaloppet för min del nästa år, kanske öppet spår för att få en skön söndagsutflykt på skidor. Det är ju bara nio mil.

Tack alla som gjort min Valaloppsresa så bra som den blev: Malin på Craft, Ulla Björkroth för boende, Nordman som rattade bilen, Hanna, Jacob och Jocke för bästa sällskapet.

Nu är det vätternrundan som gäller för att jag ska klara en Svensk Klassiker. 30 mil på cykel…vad är det? Förmodligen för jäkligt….

Tagged: , , , , , , , ,

Comments (4)

    • magnus

      Hej. Jag tror inte att öppet spår var rena leken det är dock nio mil… Men det kändes tröstlöst ibland igår och då visste jag vad jag hade att vänta mig…

    • magnus

      Tack..!! DOA nu ska jag jobba på vaddering…. på de onämnbara ställena.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *