29 september, 2013 Magnus Frischenfeldt

Tre mil senare..

 

Jag har klarat den första etappen på En Svensk Klassiker. Idag avverkade jag tre mil terräng, Backe upp och backe ner… Jag trodde att det skulle vara enklare än vad det var. De två första milen gick bra, hyfsad tid med tanke på att det var kö den första halvtimmen men efter två mil så började det kännas ordentligt i benen. Jag har sprungit två mil innan och visste att det skulle jag klara men var inte riktigt beredd på vad som väntade mej den sista timmen. 2,5 mil ok sen gjorde det ont…riktigt ont. inte bara i benen utan i HELA kroppen. Axlar, rygg och knän… Sista två km tänker jag inte på nu så här efteråt…. I det hela så gick det bra, min plan var tre timmar, tyvärr höll jag inte det utan kom i mål på 3.11.05 så 11 minuter senare än planerat. Nu är det så att jag måste fixa det nästa år springer jag på tre timmar för det var ju det som var planen…
Så här glad blir man när medaljen hänger runt halsen…

jaglidingomal

Som ni ser man glömmer ganska fort hur jäkligt det var några för några minuter innan.

bild kopia 7

Här är vi en glad skara två timmar innan start, Jocke Tillman, Cheryl från Holland Lars och jag. Den ende som sprungit förut är Jocke det var hans 13:e lidingölopp i år. Klart imponerande.

jaglidingo

På väg mot startfållan.

bild kopia 8

En imponerande person. Ni som såg en klassiker på tv:n i år känner igen Anders Gyhlenius
Han är en riktig inspirationskälla.
http://www.svt.se/en-klassiker/jag-har-bestamt-mig-for-att-leva-sa-mycket-jag-bara-kan

anderslidingo

Man är stark….

lidingogruppinananmae

Startgruppen innan mej..
I det stora hela så var det en fantastisk dag och jag kommer att vara med ven nästa år, förhoppningsvis med några fler mil i benen och några kilo lättare så jag studsar fram i skogen…
Nu är det bara att ladda om för om en vecka så är det tjurruset som gäller…

Tagged: , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *