18 april, 2016 Elin Bjärkstedt

Att leva som man lär. Hur jävla svårt är det?!

Att vara ärlig mot sig själv. Det har jag försökt.

Två dagar på Lillsved med “träning för gravida” för yrkesverksamma och blivande personligare tränare. Tre olika klasser. Över 60 elever.

Under en timme gick jag igenom alla de här faserna.

1) Jag har full koll.

2) Jag vill också gå den här roliga, smart upplagda utbildningen (som jag håller i – super ego…)

3) Jag är avundsjuk på de här eleverna som “får” all min surt förvärvade erfarenehet.

4) Vilka bra frågor de ställer!

5) Tänk om det inte alls är som jag står här här och påstår?

6) Är det kafferast snart?

Summa summarum. Väldigt kul. Och jag gillar verkligen att prata om mötet med kunder och klienter. Hörde mig säga “Ja, ja, men själva träningen är inte så viktig!”  Jag fattar ju att de tycker jag är helt rubbad och det är klart att träningen är viktig, men jag vidhåller att den är ett medel i målet mot bättre hälsa, och att god hälsa egentligen handlar om att känna att man är kapabel i sitt eget liv.  Vår uppgift som tränare handlar mycket om att förmedla just det.

Själv är jag inte helt kapabel i mitt eget träningsliv. Jag träffade Rodd-Per ute på Lillsved och kände bara “Fan vad jag inte skött rodden.” Det är svårt att hinna med träningen. Jag jobbar jättemycket, har varit ute och rest, har uppdrag och kunder och styrketräningen kan jag göra hemma och på lilla gymmet och när jag väl är på Solid blir det lätt att jag går på klass för jag behöver träna tillsammans med människor när jag får chansen. Vi ska ses nästa vecka och göra lite nya tester, Roddper och jag. Fasar.

Och så kom jag hem sent och åt sent och gick till Friskis sent och jag gjorde min styrka och när jag satte mig i roddmaskinen kom jag på att Knoll ska på utflykt i morgon och här sitter jag och ror istället för att ordna matsäck till mitt barn och snart stänger affären och hur är det med den där balansen som jag stått och predikat på kursen hela dagen? Mina prioriteringar är alltså Rodd före Barn. Gjorde bara ett sett av tre och gick hem. Gjorde matsäck, som en god mor men en rätt risig roddare. Herregud. Jag kommer aldrig att klara det där sluttestet.

Blivande hälsocoacher på Solig trappa

fba3440a-c1c2-418e-b030-24016823f6e2

About the Author

Elin Bjärkstedt läs mer om mig på wwww.personligaretraning.se

Comment (1)

  1. Klara kommer du. Kanske på brons. Brons är en fin färg, som koppar, trendigt osv. Matsäck är bra, dessutom är väl barnet så pass stort att det kan uppskatta din matsäcksfixning och inte göra utspottning med bedömningen äckligt. Om så, värt matsäcksfixning, typ.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *