6 november, 2015 Elin Bjärkstedt

Inte ens sexuellt trakasserad…

Har inte hunnit med proggen idag. Jobbat med Elin Pelin och varit på landet och hämtat hem ungarnas cyklar och min skivstång. Efter fredagsmiddag bestående av potatismos och köttbullar med gudomlig gräddsås, allt mosat, rullat och rett av min perfekta make, drack jag kaffe och gav mig ut i mörkret på en springrunda. Morsan var upprörd över tilltaget och bad mig att inte springa runt Årstaviken utan hålla mig på Söder eftersom hon tror att man blir mindre våldtagen i innerstan än ut mot förorten. Eftersom jag är i trotsåldern (38 jordsnurr) så valde jag Årstaviken ändå. Det var så vackert och mitt soundtrack var låtlistan sorgliga sånger och mitt i “I en sal på lasarettet” i en brant nedförsbacke ringde hon och undrade om jag var klar snart.

Det var en otroligt vacker runda med glitter i vattnet och övergivna båtar och höstlöv och dubbelskugga i ljuskäglorna. Jag mötte en ekorre, unga par som inte vågade hålla handen men gick nära, tjyvrökande ungdomar och andra springer och cyklare. Det var också första gången jag sprang min runda med runkeeper och det viade sig att den var 11 km och inte 12 som jag alltid trott. Jag är alltså en km långsammare än jag alltid trott.

Jag är faktiskt riktigt dålig på att springa. Men det skiter jag i.

För övrigt vill jag bara ha tillagt att kvinnor inte ska sluta springa på kvällen. Däremot tycker jag våldtäktsmän ska sluta våldta. Och tidningar ska framförallt inte skrämmas.

 

unnamed

About the Author

Elin Bjärkstedt läs mer om mig på wwww.personligaretraning.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *