21 november, 2013 Elin Bjärkstedt

To hell.

Om jag var gnällig på bloggen igår så var dagens utflykt som en medicin. (OT-historia: Jag har åkt till Uppsala några gånger under hösten och köpt biljett till tåget varje gång, eftersom jag är en präktig människa. Idag kände jag mig lite ”fuck it” och hoppade på tåget medan jag lyssnade på gammal punk och hade Doc Martins på fötterna. Såklart kom det ett kontrollantgäng. Såklart ville de bötfälla mig på 1200 kronor. Jag spelade upp hela mitt register av oförstående människa och lyckades på något sätt snacka mig ur situationen. Det konstigaste var att kontrollanten bad om ursäkt efteråt. Jag fattade ingenting, men det kändes som jag tjänat 1200 kronor!) Dagens medicin bestod i att jag jobbade undan lite på morgonen och ringde lite samtal på tåget och sedan tillbringades eftermiddagen med Martin. Vi åt lunch, snackade skit, snackade allvar, snackade mer skit och sedan satte sig Martin med datorn mitt i gymmet och jobbade medan jag tränade. Ibland grymtade han något, men sedan gick han igång ordentligt när det var dags för ”Airdyne to hell”.  Det fina med Martin är att han är en blandning av tvärsäker (träning, politik, musik) och ändå känsligt inkännande för vem man är och hur man mår. Det är inte helt vanligt att få en riktig vän i min ålder. Som dessutom jobbar i samma bisarra bransch. Det är tur att våra boxar ligger i olika städer.

 

Airdyne to hell var min medicin. Jag passerade den där gränsen som jag inte varit igenom på så länge, den som hämmat mig och skrämt mig de senaste månaderna.  Den gränsen som jag brukade älska att forcera och som de senaste månaderna känts som något avlägset och förlorat. ”Du sa ju att du ville köra CrossFit – det här är CrossFit!” sa Martin när jag ville dö över hur fort jag var där –pang in i väggen.  Jag vill dit igen. Snart.

To hell med allt och alla som inte får dig att må bra. Uppsalas myshörna är bra!

1441349_10151822703108036_751543926_n

 

About the Author

Elin Bjärkstedt läs mer om mig på wwww.personligaretraning.se