20 november, 2013 Elin Bjärkstedt

Det är inte alltid så jäkla kul.

På psykologens retoriska fråga om jag springer “till eller ifrån” svarar jag ifrån. Jag springer alltid ifrån. Men idag var jag enegilös och de två sista ökningarna i intervallerna var knappt märkbara.

Om ni vill läsa en träningsbloggare som postar bilder på hälsosam mat och säger att hon vill inspirera till en hälsosam livsstil får ni leta vidare. Hos mig får ni bara novembersanningen att ända sättet att bli bättre är att fortsätta, fast det är tråkigt.

Jag springer ifrån känslan av otillräcklighet och ökningen är knapp märkbar i sista intervallerna. Jag springer ifrån känslan av att livet är kort och jag är mitt i det. Jag springer ifrån känslan av att glappet mellan viljan och varat är oöverstigligt.

Jag springer för vad skulle jag göra om jag inte sprang?

 

(…och jo, jag åt bananomelett till frukost, proteingröt till mellis och kalkonsallad med bönor och rostade nötter till lunch. Jag skevade ur med yogurtmiddag men annars hade varende måltid gjort sig lite filtrad på bild. Men det är inte det som är det viktiga idag.)

About the Author

Elin Bjärkstedt läs mer om mig på wwww.personligaretraning.se