9 november, 2013 Elin Bjärkstedt

En någorlunda sund själ i en… helt ok kropp

Radiotystnad här därför att jag inte vetat riktigt var jag haft mig själv. Förkyld. Ont i en skuldra och nacken. Försvagning ut i armen. Rörelsebgränsad.Tänkte det var nackspärr, tänkte det var en inflammerad muskel… börjar tänka ett nytt diskbråck i nacken. Orkar inte gnälla på offentlig blogg. Orkar inte gnälla i det verkliga livet heller. Vi pratar hela dagarna i min bransch om hur kropparna mår och just nu är jag så trött på min kropp men jag gillar min själ rätt okej.

Jobbade hälsomässan torsdag och fredag för STARK. Josefin, som typ är sub 25 och helt nykär och liksom träningsstark och glad och totalt obitter frågade mig frankt och väldigt norrländskt. “Varför är du jämt så skadad? Är det för att du är gammal?”

Lilla vän, så här är det. Jag är inte så jäkla skadad. Men jag lever ett hårt liv. Och jag är inte purung, det är riktigt. Här får ni en gång för alla en lista på mina lyten, så kan vi släppa det sedan:

1) Jag har en skitsvag bäckenbotten efter att ha burit och fött två jättestora ungar. Varje graviditet gick jag upp 50% av min vikt jämfört själva konceptionstillfället. Och ja, jag kniper och allt det där. Skitstark om du undrar. Kan knipsa av en gynekologs finger om jag vill, men rent neurologiskt är jag inte riktigt hemma. Så att böja fungerar utmärkt, men att hoppa, springa och de delarna är problematiska. Jag fick inte mitt senaste diskbråck av något maxlyft, men av slarv.

2) Diskbråck. Medfödd degenerering. Jag började träna, och träna hårt, när jag var 30 år och hade liksom ingen grund att stå på. Först blev jag jättestark. sedan fick jag ont i ryggen. Jag försöker lära ett nytt rörelsemönster. Det går framåt. Är nog så gott som läkt. Tack vare generellt stark kropp ingen operation.

3) Nu har ontet flyttat upp i nacken/skuldran. Eftersom jag inte är riktigt klok. Eftersom jag tror att träning ska kännas så som det gjorde närjag började och var så svag att allt var tungt. Nu är jag inte jättesvag längre. Inte i de stora musklerna, men min funktionella kropp hänger inte ihop i någon skön helhet. Jag måste ta det lugnt. Lyssna på kroppen och inse att jag lever ett hårt liv.

Jag jobbar mycket och känner ett stort ansvar på mina arbeten

Jag driver en box och ett eget företag och jag är en känslomänniska

Jag har två barn med läxor, träningar och ett stort behov av sin mamma i stort och smått

Jag har vänner och familj som betyder mycket för mig

Allt detta tar ut sin rätt. Äta-sova-träna. Mitt liv är lååångt ifrån så enkelt. Så jäkla skadad är jag inte. Min kropp är ett resultat av hur jag lever mitt liv. Och hur jag har levt det (inte tränat alls större delen av livet, fött två barn, gör karriär samtidigt som jag gillar en träninsgtyp som är högintensiv)

Träningen ger och träningen tar. Mest ger. Igår lyckligt ensam tidigt tidigt på morgonen längst årstaviken. Idag tillsammans med Knoll och Tott i vitabergen.

bild 2

bild 1

About the Author

Elin Bjärkstedt läs mer om mig på wwww.personligaretraning.se