1 november, 2013 Elin Bjärkstedt

Gladare efteråt.

Hösten har sammanfattningsvis varit rätt hård. Diskbråcket och en på tok för tung arbetsbelastning har gjort att jag är mer ur form än på länge. När jag kom hem från en arbetsvecka i Portugal, som visserligen var späckad med sol och bad och härlig träning, blev jag så fruktansvärt trött och jag har inte riktigt repat mig än. Det är som att jag inte kan sova nog många timmar. Och träningen går på halvfart. Jag måste nog låta det vara så för att ge mig chansen att komma igen. Dessutom har jag dragit på mig något slags nackspärr som börjar nere i trapetzius och hindrar mig från att lyfta vänsterarmen obehindrat.  Har hängt i fem dagar trots vila, voltarenkräm och rullande på olika bollar. “Tur att du inte är nazist” konstaterade Calle och det är det ju verkligen, även om jag tror de använder högerarmen mer.

Mål:

1. Inte slappa till helt, men träna lagom.

2. Vara mer nerkopplad och inte alltid så tillgänglig.

3. Vara mer gubbe och inte lägga mitt hjärta på ett fat.

Före maten bestämde jag mig för att jogga 30 min, andas igenom systemet lite. Att det är allhelgona har ingenting med att göra att jag såg ut som Döden när jag sprang.

Döden, med magväska. Och lila thigts.

bild

 

About the Author

Elin Bjärkstedt läs mer om mig på wwww.personligaretraning.se