När man är övergullig men menar det.

När tränare lägger upp bilder på sina klasser och ba: ”Finaste gänget ever” typ och man ba, ja ja- det är ditt jobb att träna dom- coola ner dig.

Men så här är det: jag älskar att träna i parken med utegänget på torsdagar. Dom ÄR dom finaste. 

Snälla, smarta, roliga, kämpar, modiga, hjälps åt, peppar och lyssnar och vill. Så det är inget jäkla reklamskryt. I love torsdagsgruppen.

Kolla på dom! 

Plötsligt händer det!

Det stora idag var inte att jag blev intervjuad tillsammans med Petra Månström för frisk och Fris podd om träningsbalans, det var inte heller att jag åt en god lunch i lugn och ro på egen hand. Det var inte  att mina tre kunder för dagen alla röjde på riktigt bra i gymmet. Nej, det stora idag var att min vackra son mötte mig vid jobbet i träningskläder för att köra ett pass på utegymmet. Jag var så stolt och glad över oss när vi bänkpressade och boxhoppade och gick armgång tillsammans. Jag höll igen för att inte liksom dränka honom i min entusiasm. Efteråt ville han jogga hem. Alltså jag dör vad fint. Och han har ett lätt och högt löpsteg och även om han är lång som en flaggstång håller han bålen riktigt bra i sin sin sugrörskropp.

Och vet ni vad? Han ville göra samma sak nästa onsdag också.

Jag ba: gärna.

Men inne i mig; herrejävlar vad glad jag är jag tror jag spricker, tänk om jag inte är ensam i min familj, tänk om jag håller på att få en träningskompisson?!

Min syrra idag. ”Det är väldigt mycket muskler på dig nu.”  Inte positivt tydligen.

Och på kvällen gjorde jag mina knäböj och försökte få Calle att passa. Det gjorde han efter en semantisk diskussion om det var en ärlig fråga eller om jag bara ville få honom att resa sig från datorn.

Men inget spelar någon roll för Knoll HAR JOGGAT MED MIG IDAG HELT FRIVILLIGT.

Annars har jag ägnat kvällen åt att lyssna på tyngre träningssnack staring Martin Altemark. Det är ett måste för dig som är intresserad av Regionals i CrossFit i helgen. Martin ringer ju till mig varje vecka och är liksom min privata podd, han är min bästa mansplaining-kompis och käraste uppslagsbok, men för er som inte har den äran så! Podden är två timmar och man kan strunta i mycket av pladdret och gå direkt till 56 minuter in i programmet för att få en djupare förståelse av helgens kommande tävling i Madrid.

Det här är CrossFit vet du, när djupmuskelaturen tar slut tar något annat över…

Skärmavbild 2016-05-25 kl. 22.08.05

Gört bara. Gört.

Intervjuade Jessica Clevenvik, CrossFittare och masteratlet från CF Nordic som kvalat till games som top 10 i världen och i konkurrens med 8000 andra från samma region.

Frågade vad hennes tips till vardagskrigare är och hon menade att det viktigaste är att få jobbet gjort. ”Har du 45 min så utnyttja dom.”

Då det blev 50 tgu med 16 kg kb när barnen gått och lagt sig. Några intensiva jobbveckor kvar innan det lättar i kalendern.

Comfort zone, där är jag the fuckin’ Queen.

Vi har en praktikant på boxen. Hon är tyska och ler hela tiden och har glittriga ögon. Men idag höll hon kl 16 klassen. Hon var jättesträng. Jag som har auktoritetsproblem ville börja konstra. Sen kom jag på att hon var praktikant och man ska vara snäll mot praktikanter. Hon sa att vi skulle ”jump over the bar with both feet at the same time – not like girls” Jag bet mig i tungan och planerade en filmvisning på kontoret senare av (Libress reklamfilm) ”run like a girl”. 

Det var en sjukt jobbig wod. Och ändå ökar jag tempot sista varvet, för jag är så feg och kan inte ta ut mig hela vägen fast praktikanten var sträng och stirrade på mig och sa ”get the bar” med väldigt myndig röst. 

-Jag kan inte vara helt paj i eftermiddag och kväll! ville jag skrika. Jag måste handla och laga mat och stryka pärlplattor och förhöra på kemiläxan och vika skitmycket tvätt. ”Go and get a bar yourself!” Sa jag inte.

Efteråt var jag ändå lite glad och praktikanten skrattade snällt. Men jag borde ha gjort ett varv till. Fan också.

Kroppen alltså

Här känt mig stark senaste veckorna, cleanat tungt och ganska mycket. Böjt hyffsat regelbundet och kunnat belasta mina femmor på 70 kg utan ryggtjall.

Men i helgen kände jag den gamla höftlåsningen komma smygande och efter en underbar teamwod igår med Mia och Maj vaknade jag i morse med stelopererad rygg.

Så nu har jag bokat tid med nästan alla behandlare jag tycker om + en ny som jag fått rekommenderad. Det är liksom ingen kris, bara det gamla vanliga. Men jag gillar ju behandlingar, det är som en hobby…

Rolig teamwod!

13266090_1328226943870376_2417089954608928163_n

Jag fyller 10 år! Nu firar vi!

Jag firar tio år i år. Det är min ålder som tränande människa. Vem jag var innan minns jag knappt, eller jo – jag var ju samma men mer frustrerad, trött, klen och svankig. Jag tvättade aldrig i tvättstugan eftersom det var för jobbigt för mig att bära ner tvätten. Jag var smal som ett streck en period och revbenen stack ut. Jag hade fött och ammat två barn i raketfart. Upp och ner 25 kg med ett års mellanrum. När Knoll, min förstfödda, var fyra månader insåg jag att jag var gravid med nummer två och det var bara att åka med. Den här kroppen alltså, mina smala pojkhöfter som bar upp jättemagen. Men det var något med det där att föda barn. Att föda barn är den optimala wodden. Först är det uppvärmning med lite värkar och nervositet och sedan drar det igång på riktigt och man får inte vila förrän det är klart. Det är 3-2-1 GO! och ingen återvändo, folk hejar på och peppar och man är i sin bubbla och gör sitt bästa och när det till sist är över efter finalens överjordiska kraftansträngning kollapsar man med sjuka mängder glädjeendorfiner och skrattar och gråter samtidigt. Jag visste inte då att det var CrossFit jag hade ägnat mig åt i 24 timmar på Södersjukhusets BB. Men jag gillade det.

Ett år efter den där optimala wodden på SöS var jag en klen och ganska stressad tvåbarnsmor med spänningshuvudvärk av sömnbrist. Mina gulliga ungar var givetvis underbara men Tott vaknade fyra varje morgon och jag får fortfarande än idag ångest av Molly Mus-soundtracket som gick på repeat i vargtimmen medan jag halvslumrade i soffan med minst ett barn klättrande över min allt mer utarmade kropp.

Jag vet inte exakt när det hände, det kan ha varit när tvååringen ställde sig upp på stolen vid matbordet en dag och kissade i skålen med kokta ärter som jag liksom fick nog och kände att jag måste komma ut från det här hemmet (läs, dårhuset) en stund.

Jag joggade runt kvarteret. Träningstid kändes som legitim bortavaro från familjen för en liten mamma. Nästa dag joggade jag lite längre. Inget hade kollapsat när jag var borta. Pappan hade kontroll. Jag fick ett gymkort av min syster på Friskis. Barnen växte, jag växte. Jag började med kettlebells. Kettlebellsinstruktören introducerade skivstång. Kettlebellinstruktören var faktiskt bindgalen för han hade följt en blogg om något som hette CrossFit från USA. Vi gjorde alla benchmarkwoddar han kunde på raken, utan vila, i 90 minuter. Även om jag på den tiden la en gedigen grund till kommande diskbråck ångrar jag inte en minut av den perioden. Det var som att föda barn varje lördag. Och så har det rullat på. Jag är 10 år äldre och klokare nu. Jag staplar inte tunga träningspass på varandra, men jag vet att jag kan och det räcker långt. Eftersom anledningen till att träna är att kunna rädda sin avkomma ur ett brinnande hus var mitt mål länge att kunna frivända ätteläggens gemensamma kroppsvikt. De har för länge sedan vuxit förbi mitt träningsmål men jag marklyfter min make lätt som en plätt och kan nog knäböja sönerna om det behövs. Att vara en tränande människa har inte bara förändrat mig fysiskt utan framförallt psykiskt. Att veta att man är till hjälp när en bil kört i diket. Att kunna gå in i ett rum medveten om sin kroppshållning. Att inte stå som ett dött kött och hänga i svanken. Att inte kunna låta bli att göra pullups i det gula röret på tunnelbanan. Jag undrar ofta vad som hade hänt med mig om jag inte hade rusat ut ur hemmet och tagit tag i den där rastlösheten i sinnet och, först långsamt och sedan i ett rasande tempo, byggt upp den här kroppen. Kanske hade jag fortfarande jobbat som intendent på ett galleri och feströkt på vernissagefesterna och druckit för mycket vin. Antagligen.

Jag är 39 år och undrar ibland hur det skulle vara att göra den optimala SöS-wodden nu, med den här välservade maskinen, men sedan tänker jag på Molly Mus och ser på mina stora fantastiska barn som aldrig kissar på maten längre och tänker att jag kör Fran istället.

Sist men inte minst. För mig är träningen en befrielse från att vara svag. Jag hade det här i mig hela livet. Jag visste bara inte om det. Så är det för många kvinnor och det är synd tycker jag.

FullSizeRender

Måndag

Kunder, ringa samtal, leka kontor, hålla dubbelklass, leka kontor igen, gå på klass.

6 min amrap x 3 med lyft och wallclimbs och burpees och pullups.

Sen komma hem till familj och god middag.

Sen leka kontor igen.

Avslutade kontoret med att signa upp för Solid fitness challenge.

Blev psykosomatiskt lite snuvig av det så nu måste jag sova

S som i söndag & sömn

Har supportrat Knolls sportiga liv genom att frysa fingrarna av mig vid en fotbollsplan på förmiddagen. Kom hem och fick duscha varmt i 30 minuter för att tår och fingrar skulle bli normala igen. Sen sov jag middag tills Calle väckte mig för lunch. Efter lunch sov jag middag igen. 

Calle cyklade Skandisloppet igår och var trött han också. Vi stödde varandra i att Helga vilodagen kan man säga. Men efter en timme gick jag upp, diskade, svepte en kopp kaffe, härjade lite om ungdomens förfall och skärmande och drog till Friskis & Svettis för att vara med på ett ”intensivpass med instruktör” eller vad det hette. Fem pers och en tränare. Det var jobbigt som fan men inte ett så bra pass om jag ska vara ärlig. Otydliga instruktioner och lite enformigt. Vi gjorde ca 400 utfallsteg på stället och gående med kb på rak arm och sedan 10-9-8 osv manmakers. Mellan varje set 5 armhävningar. Jag vägrade göra armhävningar samtidigt som mm och gjorde situps istället. 

Efteråt var jag ändå glad att jag var med- genomsvettig och kul att köra i grupp. Avslutade med 3 c&j i minuten på 43 kg. 

Nu trött igen. 

Mellanrumsträning

Har varit en dålig träningsvecka, men känner mig på något underligt vis ändå stark. Trots dålig sömn på grund av hemsidebyggande på nätterna. Mår bra av solen och ljuset och kroppen känns hel.

Dagens mellanrumsträning blev 100 snatch med 14 kgs hantel mellan två kunder på morgonen, 10 gånger upp för 72 trappsteg i Vitabergsparken på eftermiddagen och sedan 30 pausböj på kroppsvikten efter middagen.

Bättre än inget- helt klart.

Dagens jobb bestod av kunder och sedan en ryggworkshop i Bonnierhuset med ett gäng kostymer och administrativ personal. Det var väldigt roligt och jag tror jag ingjöt lite träningpepp i dem – sjöng vardagsträningens lov.

Har också blivit inbjuden som träningsprofil att medverka i Riksföreningen mot ätstörningars pod. Läs om deras satsning Aktiv Omtanke här. Jag känner mig väldigt hedrad att de vill ha mig med som ”positiv träningsförebild”. Jag har aldrig haft issues med mat och det är jag väldigt tacksam för.

cropped-T_M_Logo-02

Idag blev det också klart att jag och Elin ska göra ett jobb tillsammans med Träning och Mingel den 29/5. Det ska bli grymt kul. Kolla in deras hemsida och häng med!

Och så kan man beställa senaste numret för hemleverans av blaskan på pressbyrån nu. Men du är ju prenumerant såklart.

13179106_1284243984936619_71735728472994148_n

Nattsuddar

Bygger en ny hemsida för logout. Det är så sjukt kul! Sitter vaken på nätterna. Har ont i ryggen. Calle sitter mitt i mot och suckar över sin slutuppsats i magister-pluggeriet.

Kaffe klockan 23 och total urspårning. Ska sluta med sport nu och börja med data.

Annars premiär för uteträningsgrupp idag. 18 anmälda. Urmysig vårkväll och fin grupp!13226707_1096920853661371_6019387776475116405_n