4 maj, 2015 stark

Lidingöloppet MTB – med och mot skogen

Första helgen i maj, en kall och blåsig historia i huvudstadens utkanter. Lidingöloppet MTB firar tre år och i dag är det jag mot skogen.

Solen försöker, kämpar för att hitta luckor mellan molnen. Arenan, Lidingövallen, är full av cyklister och deras närmast sörjande samt av hundar och utställare och samarbetspartners – allt i en enda välorganiserad röra. Det går att plocka upp en lätt nervositet i den tiogradiga luften. Och massor av förväntan.

– Det kommer blåsa upp, berättar speakern Jessica Lindén, pekandes mot himlen. Hon håller den ständigt påslagna mikrofonen så långt från munnen hon kan för att snacka bara med mig och inte med alla tusen som rör sig på arenan. Hon ler lite snett och fortsätter:

– Bara det inte blir för mycket regn.

På arenan funkar allt som det ska. Hämta nummerlapp, klistra fast chip på hjälmen, bestämma antal tröjor och damaskernas vara eller icke vara, fästa nummerlapp på tröja och cykel. Lika smärtfritt går starten – 2000 personer fördelade på 12 startgrupper skjuts iväg med fem minuters mellanrum. Allt flyter. De första kilometrarna är de enklaste i dubbel bemärkelse. Asfalt, rakt, nerför. På fräscha ben. Sen börjar det.

Det blir ganska mycket regn. Blåsten känns inte av, det är för få raksträckor för det – Lidingöloppet MTB handlar likt den klassiska tremilalöpningen med samma namn mest om backar. Skillnaden mellan att springa och cykla mountainbike i backar är dock ganska stor – på cykeln vill du ta vara på farten i medlut, använda den i nästa uppförsbacke. Hur väl du lyckas med det är en teknikfråga och definitivt så i terrängen på Lidingö: de flesta backar här avslutas med en skarp sväng kryddad med rullgrus.

150502 Lidingöloppet MTB den 02 maj 2015 i Norrköping. Foto: Peter Holgersson / Peter Holgersson AB

Regnet kan kvitta. Jag åker förbi den ena markeringen efter den andra. En mil, två mil, halva loppet. Hinner trilla i en backe och köra okontrollerat av stigen rakt genom en buske efter en annan. Inga skrapsår, bara aningen smutsigare kläder. Mitt leende blir bredare ju mer fullkontakt det blir – nu är det tävling, jag mot skogen! Och jag blir bättre efter banans gång – växlar ner och tar mig upp för blöta stenhällar, flyger över en bro, studsar över några tusen rötter, genom bark och löv och jord och lera. Förbi båtvarv och hamnar, ett närgånget madrasserat räcke, villor man behöver karta och kompass i, över tågräls. Hårdrocksstationerna ger mig lika mycket energi som dito med bullar och bananer. Guns n´Roses, AC/DC – till och med fantastiska Dio – spelar från stora sopsäcksklädda högtalare i väl valda backar längs banan. Det finns inte en chans att jag leder cykeln upp för en backe som Ronnie James Dio levererar skönsång i.

IMG_6912 kopia

Ett lopp är som ett mikrokosmiskt samhälle där alla armbågar sig fram på ett trevligt sätt. Alla har ett gemensamt mål, men även sina egna, individuella. Träning och ambitionsnivå skiljer sig, men trots att alla är fastklamrade vid sin egen cykel i sitt eget race så finns det ett kollektivt ansvar. Det snackas, det ryggdunkas, det frågas hur det gick (tre vurpor hann jag med, den sista inkluderade ett överkört bakdäck) och det vrålas ”kom igen nu!” från publik och funktionärer. Det är ren glädje för en pulspundare och nu är det inte långt kvar. Då faller ridån ner. Helt plötsligt.

Tygflaggan som svart på vitt anger 50 kilometer är precis bakom mig när min energi tar slut. Det kan hända under långlopp, den kommer snart tillbaka, tänker jag. Det är inte första gången. Men kraften kommer inte tillbaka, kroppen är slut.

IMG_6884 kopia

Ovanpå detta kommer de mest tekniska partierna, så svårforcerade att till och med Attila och hans hunner hade valt en annan väg in till Stockholm om det varit av intresse att inta staden då det begav sig, runt år 300-400-nånting. Det är omöjligt att cykla och svårt att klättra med sulor av hårdplast. Men det är bara att gneta på. Autopiloten har varit på en stund och jag blir starkare i motluten. Sten, häll, berg, bumlingar, mer sten. Blött och halt, trötta ben och ett avsmalnande synfält. Ena foten framför den andra, trampa. Och igen. Skyltarna med kilometerangivelser blir allt fler men kommer ändå allt mer sällan. Jag sitter snett på sadeln och kommer på mig själv att dregla ner på styret både en och två gånger.

Jag känner mig ensam. Är jag sist eller? Var är alla? Jag blir passerad av en i minuten, ungefär, och ser alla som genom ett urdrucket glas standardmjölk. Har de nyss startat eller? Jävla fuskisar.

Sen lättar dimman. Skogen tar slut och byts mot asfalt. Målet skymtar, endast några få svängar bort. Jag försöker mig på en spurt inne på arenan men får ”sakta ner, hörru”-vinken av medicinsk personal som tar hand om en som fallit ihop med knappa 20 meter kvar till mållinjen. Jag är klar.

150502 Lidingöloppet MTB den 02 maj 2015 i Norrköping. Foto: Peter Holgersson / Peter Holgersson AB

Efter att ha sköljt ner tre bullar med sportdryck får jag en goodiebag i handen och passerar gående genom målfållan med andra kämpar. Det känns som att jag fortfarande sitter på cykeln när jag stapplar genom området, mot cykeltvätt och kycklingsoppa. Bara minuter senare, med torra kläder och en kopp soppa som värmer händerna, bestämmer jag mig. Detta vackra lilla samhälle som för en dag byggs upp runt ett gemensamt mål är fantastiskt. Lidingö är fantastiskt. Alla som cyklar är fantastiska. Och min cykel är, just det, fantastisk.

Nästa år kör jag igen. Då ska jag förbättra min tid med 40 minuter och hinna lära mig en sak: det är jag med skogen, inte mot.

Text: Tomas Borgå, chefredaktör STARK Magasin
Foto: Peter Holgersson (från loppet) och Petrus Iggström

 

Faktaruta
Lidingöloppet MTB slog rekord i antal deltagare i år och STARK Magasin är officiell mediapartner. I sommarnumret som kommer i juni kan du, förutom om all tänkbar smart och hård träning, läsa mer om MTB – om Lidingöloppet MTB, om andra lopp, om träningen och teknikhelgerna med proffsen, om Rönneberga kursgård som förutom att samarbeta med loppet även deltar med i stort sett hela sin personal – med mera. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *